.
Oskar frågade mig igår om jag fortfarande är nykär, om pirret finns kvar.
-Innan jag åkte hit så var jag inte nykär, bara otroligt kär.
Det går liksom från ett stadie till ett annat & inget är bättre än det andra.
När man är ifrån varrandra så här mycket så får man sån otrolig distans till allting, och på ett sätt är kännslorna inte lika starka bara för att han inte är här och det är liksom inte påtagligt. Det är jätte svårt at beskriva, det är en sån himmla speciell situation det här. Samtidigt som man verkligen får känna efter och jag är säkrare än någonsin på att det är så här det ska vara. Han&jag. Det här en är otrolig prövning för vårat förhållande, och om vi klarar det här, tror jag fan vi klarar allt. Det så skönt dagar när man känner sig ensam, att veta att man faktiskt egentligen inte är det. För man har en person 46 mil bort som tänker på dig hela tiden, som saknar och älskar dig mer än någonting annat, och då ler jag igen. Jag skrattar för mig själv ibland när jag tänker på saker han säger, saker han gör. Han är den roligaaste människan jag känner och jag älskar honom.
& jag vet att om 24 dagar kommer det där pirret i magen tillbaka och fjärillarna kommer att flyga, och jag kommer vara nykär igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar